Trygghet

Vad i helvette har hänt med Sverige? Ett land där man fick ta sig friheten att göra det som föll en in. Så länge det inte direkt störde medmänniskor eller egendom. Glöm den parollen. Idag ska vi leva i det mer "säkra och kontrollerade" samhället där det finns lagar och regler som ska diktera hur vi ska bete oss mot varandra. In på privatlivet om det så är nödvändigt.

Sverige håller på att vaggas in i någon sorts falsk trygghets känsla. Nojigt folk som inte begriper att rättigheten att ha kul, att hitta på något eller att vara kreativ är viktigare än deras paranoida trygghetsidiotism.

Förbud, ordningsregler och bestämmelser verkar vara viktigare än grundläggande rättighet till att kunna leva ett liv. Ett liv där folk inte blir dikterade över vilken sida av gångvägen de måste gå på. Ett liv där det inte är brottsligt att yttra sig om det man känner för.

Gång på gång stöter jag på småbarnsföräldrar som skriker högt om säkerhet hitan och trygghet ditan. Hur kan det komma sig att det helt plötsligt har blivit samhällets ansvar att ge dina barn trygghet. Är inte det föräldrar som ska se till att deras barn hålls något sånär trygga?

En vanlig och störande irriterande paradox som jag har stött på är föräldrar som kör sina barn till skolan. Deras argument brukar vara:
"Men det är så mycket trafik och jag vill att mina barn ska vara trygga"

De har aldrig kommit sig för att det är deras förbannade skjutsande utav ungarna som genererar trafiken till att börja med. Dessutom så paralyserar de ungarna till att bli beroende utav sina föräldrar. Ungarna blir handlingsförlamade Trygghetsparanojjan kommer att skapa ett samhälle utav handlingsförlamade tjockisar som inte tar sig tid att göra någonting för att de inte vet hur man tar initiativ

0 kommentarer: