Ologisk söndag

Normalt sätt brukar det mesta jag skriver om handla om omåttligt hat eller avsky mot ett fenomen, en person eller en händelse. Fuck you i näsborren och vanligen avliva dig själv är inga ovanliga ord. Nu den senaste tiden har jag börjat lida av en hel massa onödigt skit som kallas för känslor

Ineffektiva känslor som går stick i stäv med min teori om att känslofulla människor är irrationella och inom kort kommer att dö ut av deras egen dumhet och oförmåga till att att förstå logik och samband i situationer.

Otrevliga känslor som medmänsklighet och empati för andra personer. Bara detta att jag skriver som jag gör just nu gör att jag mår illa i min vänstar hjärnhalva, som tidigare så effektivt och systematiskt har motarbetet de kreativa och positiva fördomar jag har haft.

En väldigt god vän till mig kan i mångt och mycket anses vara min raka motsats. Han har alltid agerat efter sina känslor och har ofta haft svårt för den dubbelbottnade egenskapen som nästan alla människor har.

Alla människor håller med om att jämställdhet och lika rätt och skyldigheter är livsviktiga. Men i nästa situation så stoppar man inte under stolen att prioritera sig själv och sina närmaste är viktigare och "dom".

Denna bristande logik härrör jag till känslor, precis som alla andra motsägelsefulla och idiotiska idéer som religion, kärlek och miljöpartiet. Så hur fan kan jag då själv börja lida av dessa logiska brister?