Ny kategori av fjortisar

Den här vackra eftermiddagen ska jag skriva lite om den nya sortens fjortisar som börjar dyka upp lite här och var i samhället. Dessa brukar generellt sätt kallas för "EMO-kids".

Förkortningen EMO ska enligt pålitliga källor stå för "emotional hardcore". Tillsammans med ordet "kid /kids" så får man en helt ny gruppering utav fjortisar som sticker ut ur den generella mängden.

Denna nya grupp utav ungdomar har tagit begreppen förvirrad och socialt självplågeri till nya höjder. Klädstilen är till stora delar lånad från Goth med vissa inslag utav diverse andra klädstilar från lite här och var.

Generellt sätt så har de ingen aning om vad de sätter på sig har för budskap eller hur det tolkas utav andra. En ung människa med en tröja med Che Guevara-motiv tillsammans med Converse Chuck Taylor skor en palestinasjal toppat med en iPod.

För att dra mer uppmärksamhet till sig själv så ska de flesta kläderna gå i svart ton och en våldsam mängd svart smink i ansiktet. Kajalpenna är ett måste och svart-färgat tillplatta hår som täcker halva ansiktet och en del inslag av gälla färger kan förekomma.

EMO-kids kan man hitta på de vanliga platserna där fjortisar brukar hänga. Men eftersom att de ständigt strävar efter att vara "alternativa" så står de en bit bort och pratar med lågmäld ton med likasinnade.

EMO-kids brukar påstå allt som ofta att de spenderar mycket tid för sig själva. Under den tiden så ska de tydligen skriva dikter och liknande meningslösa texter som de senare ofta publicerar på internet.

EMO-kids uppskattar musik som innehåller texter som de kan identifiera sina tagna identitet med. Musiken är sällan Hardcore eller ens i närheten, allt som oftast är det ballader och liknande basalt krafs.

EMO-kids har en förskräcklig tendens till att ständigt tänka på sig själva först och absolut ingen annan. I normala fall brukar sådant beteende kallas för egoism. I sin strävan efter att vara "alternativa" så ger de sig in i ett spel utav självömkan. De anser sig vara traumatiskt plågade eftersom att ingen bryr sig om dem eller för den delen vill att någon ska bry sig om dem.

Detta skapar en väldigt svår situation för personer som inte stött på en person som lider utav denna nya form utav fjortis-syndrom. Många vuxna i samhället vill hjälpa dessa men blir ständigt avvisade pga av någon basal anledning som tex. "Ni förstår er inte på min smärta", "Du kan inte förstå hur mycket känslor jag har" eller "Ensam är stark".

De korrekta sättet att bemöta dessa EMO-kids är att förnedra dem, förlöjliga dem och om nödvändigt ta till viss form av våld emot dem. Det resulterar snart i att de upplever riktigt känslor av smärta som inte är fabricerade utav dem själv. Efter att de upplevt det så är det dags att på alla sätt som är möjligt förfölja dessa och se till så att de inte börjar med att skada sig själva eller att ta till rusmedel. Med rusmedel så räknas även in psykofarmaka och tobak.

När de upplevt riktig smärta, klarat sig utan att använda rusmedel och inte börjat att skada sig själva så börjar de så småningom att inse att det som de sysslar med är basalt fjantigt och att de bör inte det sunda förnuftet.

Att ha känslor är inget fel. Det är mänskligt. Men att följa en grupp utav andra människor och börja fabricera känslor är inte rationellt eller för den delen sunt.