männsklighetens betende

Just detta inlägg i min blogg kommer att bli en smula annoprlunda. Anledning till detta berorer på att jag sitter på arbetsförmedligen och skriver det. Klockan just u är 10.00 och det ut anonserade mötet mellan arbetsgivare och arbetsöknade verkar just ha börjat. Folk sammals för att presdentera sig sälva inför varandra och om möjligt skaffa sig kompetet personal eller ett jobb.

Hitils finns det inget fel på situationen. För mig personligen så är det alldeles utmärkt att personer kommer i personlig kontakt med varandra för att hitta arbete/arbetande. Personliga möten melklan arbetsgivare och arbetsökande är givande på många sätt och för många en berikande upplevelse.

Jag anser att folk måste få en insikt i vad som är det problem som uppstår här just. Hitils har jag lovordat situationen, men problem hittra man alltid i en miljö med för mycket folk på en och samma plats. Genom välldigt grundläggande observationer så kommer jag snabbt fram till att folk inte vet vad de ska göra och känner sig otroligt obekväma i situationen.

Nu börjar en person att prata i en högtalare. Snabbt fördömmer jag det som talas ut. All information som basunderas ut har redan kommit i informationsblad och många med mig har kommit fram till att helt ignorera talet.

Jag verkar inte heller vara ensom i mitt dokumenterande. En synnerligen besynnliogt klädd människa står med en kamera mitt i folkhopen och verkar filma. Vad som skulle behöva filmas här kan man fråga sig men annat än folks generelt förvirrade aktiviteter verkar inte fasna på bandet.

Jag börjar förstå situationen, folk blev helt enkelt lovade att de skulle ges en möjlighet till arbete men ingen utav de människor som dykt upp har någon aning om vad de ska göra för att få ett arbete.

Arbetsförmedligen har än en gång lyckats med bedriften att ta en god idé som ska ge folk en konkret chans till att komma ut i arbeslivet och gjort en stor fövirrad folkmassa av alltihop för att tillmötesgå deras genomgående agenda för att skapa desperation och social invaliditet hos folk för att sedemera tvinga in dem i bidragsberoende och amputering utav deras vilja till pertsonlig utveckling.