Varför politiska filosofier inte fungerar

Vista skulle det vara bra om det fanns ett samhälle där alla var jämställda, alla hade en lika dan lön och ingen blev nedvärderad. Ett samhälle där den sociala gemenskapen skulle sträcka sig ut bland alla människor. Ett samhälle där inget förtryck av någon sort existerade.

En utopi som är en minst sagt vacker tanke som precis vilken person som helst som lyft en bok i nutidshistoria vet inte fungerar i praktiken.

Människan är självgod, girig och otacksam i ganska många tillfällen.

Men vad sägs om ett samhälle helt utan statlig kontroll där det är upp till den egna individen att ta ansvar. Där total ekonomisk frihet skulle styra allas handlande och görande. Ett samhälle som skulle styras av de som kan betala för sig, där äganderätten är bland det viktigaste som finns och det enda som staten ska syssla med är att se till så att det finns domstolar som garanterar dig all denna frihet.

Det här samhället är inte heller ett gångbart alternativ.

Men vad sägs om ett samhälle där man till varje pris ska försöka tillfredsställa någon mystisk rymdfarfar som är allsmäktig och hotar dig med död och undergång om du inte gör som de lärda säger. Ett samhälle där den heliga skriften / profeten / tron styr över allt och alla. Ett samhälle där du vet att ingenting är ditt fel utan du kan alltid skuýlla det på andra medmänniskor eller på någon form utav mystiskt fantasifoster.

Ett sånt samhälle skulle inte heller fungera.

En person som är bildad vet precis vad jag har beskrivit ovan. Tre stycken idag väldigt vanliga tankesätt på hur samhällen ska byggas/styras.

Därför är jag övertygad om att ett samhälle där det finns en vettig kompromiss mellan socialism, liberalism och konservatism är det samhälle där flest människor skulle kunna leva i samförstånd med varandra utan att hata varandra och utan att starta krig över triviala småsaker.

Tyvärr är det allt för många här i världen som är indelade i något utav alla dessa olika läger utav filosofisk extremism.